“Jag visar bara mina känslor”

Det finns en missuppfattning att det är okej att vara reaktiv i bemärkelsen att brista ut i sina känslostormar, för "jag visar bara mina känslor".

För mig är detta ett tecken på att personen inte ännu har lärt sig att härbärgera sina känslor och verkligen känna dem.

Många som exempelvis känner ilska har ännu inte lärt sig att verkligen känna ilskan. De uttrycker eller agerar ut känslan för att lätta på det inre trycket, istället för att tillåta sig att bara vara i känslan.

De kan helt enkelt inte hålla den, de måste lätta på trycket.

Detta är att vara reaktiv.

När vi lever ut våra reaktioner skapar vi ofta konflikter och situationer som sen tar kraft att reda upp. Och reder vi inte upp det, skapar det en miljö som till sist blir toxisk.

Att kunna känna alla känslor och låta känslorna skölja igenom oss skulle bespara oss mycket tid och smärta.

Om fler lär sig att härbärgera sina känslor, och agera efter att känslostormen har lagt sig, får vi automatiskt ett empatiskt ledarskap.

Vi kan öva upp vår förmåga att vara med det som känns utan att vilja ändra på det. Bara låta det vara precis så som det är.

När vi kan det infinner friheten sig - att alla känslor, vilka de än är, är välkomna.

Så att öva upp förmågan att känna sina känslor är vägen jag rekommenderar, tillsammans med nyfikenhet och förståelse kring det.

Mitt liv är väldigt annorlunda nuförtiden då jag övat upp min förmåga att låta alla känslorna vara så som de är, utan att vilja förändra dem. Jag låter dem få visa sig inom mig så länge de behöver, med min fulla närvaro. Det skapar verkligen djup läkning och transformation.