Kiliam

View Original

Kommunicera konstruktivt

För att kommunicera på ett konstruktivt sätt rekommenderar jag återigen att praktisera Nonviolent Communication, NVC. Det finns några grundsteg i NVC som till en början kan verka väldigt enkla, som visar sig ju mer man lär sig om dem, att de faktiskt är så enkla...

Vad var det som hände?

Det första steget i den här kommunikationsmodellen, är att ta reda på ”Vad var det som hände?” Som i NVC kallas för Observation. Det är väldigt, väldigt lätt att tolka det som hände, i stället för att hålla sig till vad som faktiskt hände. Det hjälper att använda metaforen med en filmkamera för att ta reda på vad som faktiskt hände. Om någon hade filmat den här situationen, vad hade vi då sett på filmsnutten? Många gånger tolkar vi det, inne i vår hjärna, till någonting som inte faktiskt har hänt. När vi tror på vår egen tolkning och reagerar på den, börjar vi kommunicera förbi varandra. Låt oss använda frasen ”Du kom för sent”. I den ligger en bedömning och en tolkning. Om mötet skulle börja klockan nio och Kalle kommer fem över nio, är det lättare för Kalle att höra om man säger ”Mötet började klockan nio och du kom fem över nio”, det är en helt ren återgivning av vad som faktiskt hände, utan någon tolkning och utan någon bedömning av situationen. Om jag hade sagt att ”Du kom fem minuter för sent” är det högre risk att Kalle går i försvar, och kanske också attackerar verbalt. Att på riktigt urskilja en observation är något utav det svåraste i NVC. Många tror att de gör det, när de i själva verket gör en tolkning istället. Det tar oftast sin lilla tid att behärska detta fullt ut.

Vad känns?

Nästa steg är Känsla, ”Vad är det jag känner?” Detta steget innebär att lära sig att uttrycka känslor i stället för tankar. Många använder uttrycket ”Jag känner mig övergiven”. Med NVC menar man att i den meningen ligger någon form av skuld, någon annan har övergivit mig. Man för över skuld på någon annan. Så när jag tänker att jag har blivit övergiven, hamnar jag i ett visst tillstånd som gör att jag upplever detta som sant. Att jag är övergiven. Det kan vara utmanande för någon annan att höra ”Jag känner mig övergiven när du gick”. Vad man ofta känner i en sån situation, är att jag kanske känner mig ensam. Om jag kan närma mig vad som känns, istället för vad jag tänker, tar jag ansvar för vad jag upplever i den situationen. Observationen kan vara att min partner ska gå på bio en kväll, och han gör det med sin kompis Stefan istället för istället göra någonting med mig, som jag hade önskat. Det är lättare för min partner att höra att ”När du i dag ska gå på bio med Stefan känner jag mig ensam”, istället för att jag säger att jag känner mig övergiven. Det finns många såna här ord som kallas för känslotankar i NVC. De finns också på min hemsida att ladda ner. Att lära sig de orden, när vi byter ut känslor mot tankar, är ett väldigt bra sätt att prata mer rent och att verkligen lära sig, ”Vad är det jag faktiskt känner?” Inte ”Vad är det jag tänker?” För när jag tänker en tanke och jag tror på den, så börjar jag agera och reagera på den.

Vilket behov?

Nästa steg är Behov. Ett behov är till exempel att jag har behov av vila, av sällskap, av gemenskap, av klarhet etcetera. Återigen, det finns listor på många behovsord på min hemsid. När våra behov är mötta har jag sköna känslor, känslor som är lätta att känna i mig. När jag har behov som inte är mötta, jag har brist på någonting, jag längtar efter någonting, jag saknar någonting, då föder det känslor i mig som inte är så sköna att vara med. Till exempel frustration, ensamhet, ledsen, och så vidare. När jag känner en känsla inne i min kropp, som jag inte tycker är så behaglig att känna, då betyder det att här är ett behov som inte är mött. När jag får fatt i vilket behov det är, kan jag göra någonting åt det. 

Vilket är önskemålet?

Det sista steget i den här modellen, Önskemål ”Vad har jag för önskemål till mig själv eller till någon annan, för att möta mitt behov som jag har?” När det gäller önskemål är det bra att ha olika önskemål för att det inte ska bli krav av det. Jag brukar rekommendera att ta fram fem olika strategier för att möta varje behov.

Vi säger att jag behöver avslappning. En strategi för att få avslappning skulle kunna vara att ta ett glas vin. Det skulle kunna vara att gå och lägga mig i soffan och vila, eller kanske jag får avslappning genom att ta en promenad. Eller jag kanske slappnar av genom att titta på någon serie, eller jag kanske genom att bara sätta mig på en stol och titta ut på en solnedgång ger mig avslappning. Om jag ställer ett önskemål till någon annan,”Skulle du vilja sitta här och titta på solnedgången med mig?” Och den personen säger ”Nej, jag har inte lust med det just nu”, så kan jag antingen sätta mig där själv eller så kan jag göra någonting av de andra alternativen som jag har. Då är det lättare för den andre, som hör mitt önskemål, att kunna säga sitt ärliga ja eller sitt ärliga nej till det, för den upplever inte att det finns ett krav med i bilden.

Det finns en önskemålsmeny som man kan använda. Meny ett är att när jag har berättat någonting, att jag först stämmer av att den andre faktiskt har hört vad jag har sagt. Jag skulle kunna säga ”Vad har du just hört mig säga, skulle du vilja återberätta det för mig?” Det handlar bara om att säkerställa att den andre inte har gjort några tolkningar av det jag har just sagt. Och för er som har gjort lumpen så har jag förstått att där finns ett begrepp, ”repetera”. Det är väl av just det här syftet, tänker jag. När man väl har säkerställt att den andra har hört mig så som jag var min avsikt var att bli hörd, går man vidare till meny två: ”Hur är det för dig när du har hört mig säga detta?” Då har jag fått chansen att berätta hur det är för mig, och då vill jag veta hur det här landade i den andre. Jag ger den andre sändningstid, den andre pratar och berättar hur det är för den. Nu har vi hört varandra båda två, används meny tre där man verkligen kommer med sitt faktiska önskemål. ”Skulle du vilja” eller ”Jag skulle vilja att”, eller vad det nu är. Om man hoppar till meny tre för tidigt, om det inte finns kontakt i samtalet, är risken att den andre går i försvar eller gör motstånd, eller har kritik eller så. 

Etablera kontakt först

Man behöver först etablera kontakten i samtalet, för att man ska kunna börja en konstruktiv dialog och ett konstruktivt samarbete. Kontakten är helt central i all mellanmänsklig kommunikation och relaterande. Finns inte kontakten där så hamnar man på stol två och två helt enkelt, i det jag pratade om tidigare avsnitt. Man hamnar i att lyssna efter rätt och fel, dömande och kritiserande och så vidare. Vill du lära dig mer om detta finns det material på min hemsida. Det finns också boken Nonviolent Communication - Ett språk för livet att läsa, som är skriven av grundaren av Nonviolent Communication, Marshall B. Rosenberg. Vill du ha mer tips om var du kan lära dig mer om NVC, är du välkommen att höra av dig till mig. 

Fundera på, vad behöver du göra för att bli mer ren i din kommunikation? Vad vill du börja med att utveckla mer hos dig? Hur har du det med din observation versus tolkning av situationer? Hur har du det med ditt språk, för att sätta ord på känslor? Blandar du ihop det med tankar? Har du ett språk för att uttrycka dina behov eller blandar du vanligtvis ihop det med dina strategier för vad du vill? Och hur är du på att uttrycka dina önskemål? Är det utan krav eller smyger det sig in krav när du berättar vad du vill? Kan du ta ett nej? Ett rent önskemål handlar om att kunna ta ett nej, ”Jag vill ändå inte ha det från just dig, jag uttrycker det och ber om att du ska ge detta till mig, och vill du inte det så är det helt okej”. Det är ett helt rent önskemål. Om vi kan uttrycka oss på det här sättet blir vi mer sakliga när vi uttrycker observationer i stället för tolkningar. När vi pratar om våra känslor i stället för våra tankar blir vi mer mänskliga, andra får ta del av hur vi har det. När jag kan uttrycka mina behov i stället för mina strategier blir det mer motiverande till det som behöver hända, det blir mer drivande. Jag blir mer tydlig med vad det är som jag går i gång på, och jag förstår bättre vad du går i gång på. Genom att uttrycka ett konkret önskemål driver jag det hela framåt, det händer någonting, det får en rörelse, vi står inte fast i någonting. Om jag bara fastnar i min tolkning och min triggning av en situation och jag helt drunknar i mina känslor så får jag inget konstruktivt agerande utifrån den platsen. Att använda det här gör att saker händer, det blir mer tydlighet, mer trygghet, det blir en mer konkret och konstruktiv dialog.