Tänk dig att du har fem stolar som står bredvid varandra. På stol ett står det ”Ditt fel”. Stol två "Mitt fel". Stol tre "Empatiskt lyssnande". Stol fyra "Ärlighet". Stol fem "Självempati". De här fem olika stolarna representerar fem olika sätt att svara an på, i varje situation. Med de här fem tillvägagångssätten har du alltid ett val hur du vill svara an på. Du kan i varje situation välja mellan dessa fem sätt. Det som avgör är din insikt och förmåga till närvaro och kontakt med dig själv och det som faktiskt pågår.

Stol ett “ditt fel”

På stol ett så står ”Ditt fel”. När jag tar emot ett budskap, en kommunikation ifrån den här stolen vänder jag det till att allting är ditt fel. Jag kritiserar dig, jag dömer dig, jag sätter etiketter på dig. Jag tar absolut inget eget ansvar utan jag lägger allting tillbaka på dig. Till exempel kanske någon säger till mig ”Skulle du vilja ställa ner i diskmaskinen?” Och mitt omedelbara svar kanske är ”Ställa ner i diskmaskinen?! Ja, men du då?”. Eller så säger jag inte det högt, utan tänker detta inombords. Jag tolkar frågan om att ställa ner i diskmaskinen som något jag behöver försvara mig emot och attackera.

Stol två “mitt fel”

Vi går till stol två, där står ”Mitt fel”. När jag möter och tar emot en annan person utifrån den här platsen, då är allting mitt fel. Jag vänder allt det där som stol ett vände utåt, inåt. ”Ja, ja, jag är helt värdelös och jag är helt kass”. Jag sätter etiketter på mig själv, jag dömer mig själv, jag kritiserar mig själv. Jag blir ett offer. Svaret på exakt samma mening, ”Skulle du kunna ställa in i diskmaskinen?” låter i stället ”Åh, jag är en slarver. Åh, nu kom han på mig igen att inte göra det” eller ”Jag räcker inte till”, ”jag har inte hunnit”, ”jag måste skärpa mig”. Så kan det låta inne i dig. Och ibland kanske du uttrycker det också i ord. Du attackerar dig själv istället för den andre.

När man talar utifrån de här två stolarna, ettan och tvåan, kallar man det för att man pratar vargspråk enligt NVC, Nonviolent Communication. Det här sättet du kommunicerar på från stol ett och två, skapar inte så mycket kontakt. Det handlar mer om vem har rätt och vem har fel. Ofta är det att man pendlar mellan de här två stolarna. På stol ett, skäller man på den andre, kritiserar den andre. Efter ett tag så kanske man hamnar i skam, och flyttar sig till stol två: ”Åh, shit, jag skulle inte ha gjort så. Jag ska skärpa mig och jag ber om ursäkt. Det var inte så jag menade, jag menade så här”. När man har varit på stol två tillräckligt länge, då börjar man flytta sig igen till stol ett och börjar skälla igen. Här kan man hoppa fram och tillbaka. Det leder inte till så mycket konstruktiv dialog och konstruktivt relaterande. Ofta är det så här ens inre kritiker agerar. Det är ganska dränerande och energitagande. Man skulle också kunna uttrycka denna dansen mellan stol ett och stol två som den inre dialogen mellan ens inre kritiker/superego och sitt inre lilla barn.

Intentionen är att skapa kontakt

Följande tre stolar är med intentionen att skapa kontakt i sitt relaterande och kommunicerande.

Stol tre “empatiskt lyssnande”

Stol tre, kallar vi för empatiskt lyssnande. Enligt NVC, när vi säger att ”lyssna med empati”, betyder det att vi stannar helt och hållet med den andre personen på den andres planhalva och lyssnar med 100% närvaro. Vi gissar på vad den andre känner och behöver. Även om vi skulle gissa fel, så enligt NVC kan det ändå hjälpa den andre att komma i kontakt med sig själv och vad det är som känns och pågår inombords just nu. 

Om jag till exempel skulle gissa att du känner dig ledsen, kanske du säger ”Jag är inte alls ledsen, jag är arg”. Trots felgissningen hjälper det individen att komma i kontakt med att personen känner sig arg. Till sist kanske personen kommer fram till att den faktiskt var ledsen, eller någonting annat. Det spelar inte så stor roll, det handlar inte om mig att jag ska gissa rätt. I empatiskt lyssnande hjälper vi den andre att komma i kontakt med sina egna känslor och behov.

Med meningen ”Skulle du vilja ställa ner i diskmaskinen?” gissar jag att den personen som säger detta, känner sig lite stressad och har behov av stöd och hjälp för att den behöver komma i väg någonstans. 

Stol fyra “ärlighet”

Vi fortsätter till stol fyra där det handlar det om att vara helt ärlig. Med ärlighet i detta fallet är det i betydelsen att jag är ärlig med vad jag känner och behöver just nu. Inte den sortens ärlighet som många tror är ärlighet, den vi har på stol ett, där jag berättar mina dömande, min kritik och min uppfattning om någon annan. Det är en annan form av ärlighet som handlar mer om att jag är fast i mina tolkningar och dömande av någon annan. Det är inte det vi menar med ärlighet här på stol fyra. 

Om någon person säger till mig ”Kan du ställa ner i diskmaskinen?” Och jag svarar utifrån min ärlighet, så kan jag säga: ”När jag hör dig säga att jag ska ställa ner i diskmaskinen, känner jag mig lite stressad av att göra det just nu för att jag behöver ringa ett samtal. Jag ska försöka hinna med det efter mitt samtal.” Jag är alltså helt ärlig och transparent med vad som pågår inne i mig och jag uttrycker det utan att det på något vis ska vara ett krav eller något hot i det. Jag uttrycker det jag känner och behöver.

Stol fem “självempati”

Den sista stolen, stol fem, handlar om självempati. Här uttrycker jag inte till någon annan vad som pågår i mig utan jag behåller det inne i mig. Det som jag upplever på stol fyra, som jag uttrycker, det är det jag använder på stol fem, inom mig själv. För mig själv. Till mig själv. Jag känner efter vad jag känner och behöver, och jag ger det till mig själv, det som jag på stol tre gav till någon annan.

Att verkligen behärska självempati, att kunna ge det till sig själv räddar en, tar hand om en, i många, många situationer. Till exempel om du blir väldigt triggad av någonting, eller någon skäller på dig jättemycket eller den här personen som ber dig sätta ner i diskmaskinen uttrycker det med mycket energi, höjd röst, kanske väldigt bestämt. Det kanske på något vis sätter i gång någonting i dig. Att då stanna upp och ta hand om sig själv och känna in att ”Åh, det här berörde mig. Oj, vad det skakar om mig. Oh, jag känner mig uppskakad och känner mig orolig och blev lite rädd här när den här personen sa så här till mig. Och just nu vet jag inte riktigt vad jag behöver”. Man känner in i kroppen och verkligen är lyhörd på ens egna signaler inifrån som berättar för en hur det är. Möter sig själv i det, precis så som det är, utan att jag lägga ut det på omgivningen där och då. 

Du har alltid fem olika möjligheter att svara an på

Med de här fem olika sätten att svara an på har du alltid ett val. Du kan i varenda situation som finns, välja mellan dessa fem sätten. Oavsett vilken stol du väljer att sätta dig på när du svarar an på någon annans budskap kan du, om det nu inte kanske gick så bra med kontakten, det blev en konflikt av det, ni fick inte kontakt, kan du efteråt använda de här fem stolarna för att hjälpa dig själv till ”Hur skulle jag ha kunnat göra? Vad var det som hände här? Hur hörde jag den andre? Vad var det i mig som gjorde att jag valde den stolen som jag valde?” Och likadant när det var någonting som gick väldigt bra i en kontakt. Jag tänker bra i betydelsen att ni fick kontakt, båda blev lyssnade på, båda fick komma till tals, det var en stämning som gjorde att båda upplevde sig fria att uttrycka sig från hjärtat, precis vad som pågår, och bli mött i det. Vad hände där? Hur hoppade ni mellan stolarna i en sån dialog?

Att självanalysera med hjälp av de här fem stolarna kan hjälpa en väldigt mycket att nysta upp olika händelser som inte har gått så som man har önskat. Och därmed lära sig av det framåt. 

Ta några händelser som du tycker inte har varit så kontaktskapande, både privata och professionella, och gå igenom dem. Vad var det som hände? Med hjälp av de här fem stolarna: Fundera på var den andre satte sig, var satte du dig? Ta andra exempel där det verkligen blev kontakt i dialogen. Vad hände där? Hur kom det sig? Och lär dig mer om dig själv och hur andra agerar. 

Om någon annan talar till dig ifrån stol ett eller två, är nyckeln att inte själv gå dit till de stolarna (om det inte är så att man verkligen vill ha rätt och den andre ska ha fel, eller tvärtom.)

”Jag har fel och du har rätt”, om det är det som är ens intention, rekommenderas stol ett och två.

Så det är tillbaka till intention. Vad är din intention med den här dialogen? För att vi ska komma mer till det medmänskliga, medkännande, empatiska och autentiska stället inom oss, bidrar det att ha intentionen att skapa kontakt i dialogen. Detta bidrar till att båda känner sig trygga och kan också få kontakt med sig själva, och agera från den platsen. Då uppstår ömsesidigt beroende som jag skrivit om i en tidigare artikel.

Ett bra sätt att börja öva upp sig är att lära sig ord för känslor och ord för behov. Det finns listor med dessa orden på min hemsida som du kan ladda ner. Själv när jag började lära mig kommunicera på det här sättet, det var ungefär 2015, så var det för mig som att lära mig ett nytt språk. Att plugga in de här orden helt enkelt, och att förstå vad en känsla är istället för en tanke. Och när det gäller behov, att verkligen förstå behovsorden som vi många gånger blandar ihop med en strategi. Om du vill fördjupa dig mer i detta, rekommenderar jag dig att läsa mer i boken ”Nonviolent Communciation Ett språk för livet” som är skriven av Marshall B. Rosenberg.