Att bli chef till sina kollegor, det är inte helt enkelt. Det hände mig när jag jobbade på Tetra Pak att jag fick tjänsten som chef för den avdelningen som jag jobbade på. Jag hade aldrig tagit den tjänsten om det inte vore så att jag kände att jag hade mina kollegors stöd och att de stod bakom det beslutet att jag skulle bli deras chef. 

Det fanns en person på avdelningen som jag var väldigt nervös över hur det skulle fungera. Den här personen körde en egen fil på Tetra Pak och hade min chefs stora förtroende och öra. De jobbade tätt ihop. Jag visste att vederbörande inte ”godkände” vem som helst. Så jag tänkte att ”det här kan ju bli svårt”. 

Jag började min tjänst och vad jag hör av mina forna medarbetare, tillsammans med min egen upplevelse, så hade vi en väldigt bra tid ihop. Det funkade väldigt bra. Även med honom som jag var nervös över hur det skulle utforma sig. 

När jag slutade på Tetra Pak och gick ut genom grinden den där dagen i januari 2007, så var det han som följde mig ut. Jag blir rörd nu när jag tänker på det. Han kramade om mig och sa: ”Bye bye, boss”. Det var ett sånt erkännande och jag blir så tagen av att han just sa så, ”bye, bye boss”. Att det var just han som följde mig ut genom grinden den där dagen. Det var ett väldigt speciellt ögonblick. 

Som jag minns det, så länge som vi var den skaran som fanns när jag blev chef, så hade vi det bra. Vi hade kul, vi var duktiga allihopa och skapade bra saker. Efter ett tag genomgick Tetra Pak en jättestor omorganisation och vår avdelning blev betydligt mycket större. Det var inte lätt. Jag tyckte inte att det var en lätt tid. Den där ursprungsavdelningen blev där det var hemma, liksom.

Tillbaka till den här frågan att bli chef till sina kollegor. Jag får ta del av nu, i mina coachingsamtal, att mina klienter hamnar ibland i en sån situation. Att bli chef på platsen man tidigare varit teammedlem i, för andra saker med sig som man behöver ta i beaktande. Jag har också en erfarenhet av när samma sak hände, att en kollega till mig blev min chef. I det exemplet så funkade inte det så bra, faktiskt. Så det har också att göra mycket med hur jag som nytillträdd chef förhåller mig till min nya tjänst och hur jag kan balansera att fortfarande ha goda relationer och samtidigt är det en ny konfidentialitet som infinner sig. Jag kan inte prata på samma sätt som när jag är en jämställd medarbetare, jämställd i hierarkisk betydelse. Jag fick information som jag inte fick föra vidare, till exempel. Det där får man fundera på, både en och två och tre gånger, om kemin funkar. Jag tror att det är det som är avgörande. 

Jag hade en god erfarenhet själv när jag blev chef och jag har också varit med om när det då inte funkade, när en kollega blev chef över oss. Jag tror inte att det finns ett enkelt svar på om det är bra eller om det är dåligt, utan det handlar nog om hur det fungerar i relationerna och hur man är som person. Redan då på den tiden hade jag ett väldigt coachande ledarskap och med det som i dag kallas för självstyrande. Jag var väldigt mycket fokuserad på att leda, inte att driva innehållsfrågor. Det gjorde mina medarbetare. De var väldigt duktiga på det som de var ansvariga för. De kunde det. Det kunde inte jag. Även om jag inte visste någonting på den tiden om det som i dag kallas för coachande ledarskap eller tillitsbaserat ledarskap eller det jag kallar för empatiskt ledarskap så gjorde jag det redan då på den tiden helt naturligt. Det är nog en viktig ingrediens i det hela. Mina medarbetare gjorde det som de var bäst på. Jag var så tacksam att jag hade dem, för jag kunde verkligen ingenting om det. Det jag pratar om nu var att jag var chef för Tetra Paks e-kommunikation. De som känner mig vet att allt det där med IT och datorer, det var faktiskt inte alls det jag var varken intresserad av eller bra på. Därför var jag helt i händerna på mina medarbetare, att de kunde sin sak. Vilket de verkligen kunde. 

Så det är en delikat fråga. Om jag blir erbjuden en chefstjänst till mina nuvarande medarbetare, ska jag tacka ja till det eller inte? Det behöver man vända och vrida på, på många olika vis, för att förstå om det är en framgångsrik väg.