Egot och Essensen

Den här gången fokuserar jag på Egot och Essensen. Jag tänker att det är viktigt att förstå dessa två begreppen och vad det är, för att gör det inre arbetet lite lättare. Både Egot och Essensen är stora ämnen och jag gör här ett tappert försök att sammanfatta det.

Egot är vår överlevnadsstrategi

Att förstå vad egot är – inte som en idé, utan som en direkt upplevelse – är en nyckel till hela den inre resan. Egot är inte du – det är en inre bild av dig som du (oftast omedvetet) tror är du. Det är din personlighet, dina försvar, din identitet i världen. Det är strukturen som skapats genom:

• Dina erfarenheter

• Din uppväxt

• Dina tolkningar av vad som är säkert, älskvärt, acceptabelt, rätt

Egot är alltså en överlevnadsstrategi – en slags psykologisk rustning du började bygga som barn för att:

• Skydda dig från smärta

• Få kärlek

• känna dig trygg

• Höra till

Och det funkade! På sitt sätt. Fast till ett pris. Egot tror att det måste styra, prestera, undvika, kontrollera, förklara, fixa – annars rasar allt. Det är rädsla förklädd till vilja.

När vi lever från vår egostruktur är det som om vi bor i ett hus av speglar – där vi bara ser reflektioner, inte verkligheten.

Egot = illusion av kontroll och ett konstant görande i form av tankar och aktivitet.

Superegot är chefen

Som chef över egostrukturen har Superegot anställt sig själv för att hålla oss kvar i vår överlevnadsstruktur. Superegot visar sig genom:

• Ständiga inre krav ("jag borde, måste, får inte...")

• Automatiska reaktioner ("jag kan inte visa mig svag", "jag måste få dem att gilla mig", "jag får inte tappa kontrollen")

• Rädslor som styr våra val

• Identifikation med roller ("jag är den som alltid...")

Supergot säger:

"Om jag bara är ____ nog, så kommer jag vara okej."

Det är bara det att vi redan är okej. Inte för vad vi gör – utan för vad vi är.

Se och förstå vår egostruktur med empati

Det är viktigt att vi inte gör vår egostruktur till en inre fiende. Vi behöver inte bekämpa vårt ego. Vi behöver bara se det, förstå det, och börja vila i något djupare.

Gör vi egostrukturen till någonting som ska tas bort, som är fel, kommer den att låsa sig ännu mer.

Bortom egot finns essensen

Bakom egot finns något större. Din essens. Ditt sanna jag. Det som inte behöver förklaras, presteras, jämföras. Det som redan är. När egot släpper taget är det inte du som försvinner – det är egoaktiviteten som gör det. Det som blir kvar är till exempel:

• Klarhet

• Närvaro

• Kärlek

• Glädje

• Frihet

Inte som koncept. Utan som verklig, levd erfarenhet.

Vad är essensen?

Essensen (vårt sanna jag, vår sanna natur) är det djupa, oföränderliga inre tillståndet av närvaro och sanning – det som alltid har funnits där, innan vi började bygga ett ego.

Essensen är en direkt upplevelse av varande, där du känner tillit, kärlek, frihet, styrka, osv. – utan att behöva prestera något. Det är vår ursprungliga natur. Det vi i djupet redan är.

Egostrukturen är som ett smalt rum vi byggt för att känna oss trygga.

Essensen är det stora landskap som alltid har funnits utanför – när vi är redo att öppna dörren.

Du är inte din egostruktur - du är essensen

Kanske har du burit på din egostruktur så länge nu att du tror att den är du. Kanske känns det som att du är den hjälpsamma, den duktiga, den starka, den smarta, den lyckade, den lojala, den glada, den känsliga, den rättfärdiga. 

Du är inte det du gör. Inte vad du lyckas med. Inte din självbild, din roll, din trygghetsstrategi.

Allt det där – fixeringarna, mönstren, försvaren – var något du en gång skapade för att klara dig i en värld som inte alltid mötte dig med öppen famn. 

Det var intelligent och högst mänskligt. Ett barns kreativa sätt att överleva. Och nu behöver du inte överleva längre. Du kan leva nu. 

Inom dig finns något större. Något tyst, djupt, stilla – och samtidigt levande, ljust och fritt. Något som alltid har funnits där. Innan du lärde dig spela roller. Innan du trodde att du måste förtjäna kärlek. Innan du blev rädd för att vara helt du. Det där som glimmar till i stilla stunder. Det som öppnar sig när du ger upp kontrollen. Det du anar i hjärtats längtan, fast inte kan formulera med ord.

Det är det som verkligen är du. Det är essensen - vår sanna natur. Du har bara glömt vem du är. Tappat kontakten med din källa.

Vad är skillnaden på Essensen och Egot?

Essens är ditt sanna jag – den inre kärna av medvetenhet, närvaro, kärlek, visdom, eller glädje som är oförändrad och naturlig. Det är inte något du "lägger till" – det är snarare det du är när du släpper all inre kamp. Essens är fri, öppen, levande och i kontakt med nuet. Det är där du är mest levande, kärleksfull och klar. Den finns redan där, bakom egostrukturen. De flesta av oss tappade kontakten med essensen när vi var små.

Ibland då vi är avslappnade och "på ett bra ställe" kan vi uppleva vår essens. Och sen tappar vi kontakten igen efter ett tag, så länge vi inte har etablerat en ny "station".

• En person av Enneagramtyp 2 (Hjälparen) i kontakt med sin essens uttrycker äkta, ovillkorlig kärlek – utan att behöva bli älskad tillbaka för att känna sig värdefull.

Egofixeringen är det automatiska mönster du faller in i när du förlorar kontakten med din essens. Det är en inre överlevnadsstrategi – en psykologisk fixering som försöker skydda dig från rädsla, skam eller tomhet. Egot säger: "Om jag bara gör X, så kommer jag vara trygg/värdefull/älskad".

• Samma Enneatyp 2, när personen är i sin egofixering, börjar tänka: "Jag måste vara behövd och hjälpa andra – annars är jag inte värd kärlek." Då börjar hjälpen bli mer om att få bekräftelse, snarare än att ge kärlek.

Essens är den inre verkligheten – egot är illusionen vi fastnar i.

Det krävs en enorm aktivitet och energi för att hålla ihop vår egostruktur. Ofta använder vi också fysisk spänning i våra kroppar för att bibehålla egostrukturen.

Inre utveckling

Inre arbete för mig är att återskapa kontakten med vår essens och komma hem till oss själva. Coachingsamtalen och den inre resan hjälper oss att hitta vägen hem.

Inre arbete hjälper oss att se vår egofixering – inte för att döma den, utan för att bearbeta den så att den löses upp. Ju mer du ser igenom egots mönster, desto mer kan du slappna av in i din sanna natur – din essens.

Hur tappade vi kontakten med Essensen?

Vi föddes med essensen. Som små barn var vi helt närvarande, öppna, mottagliga. Vi var kärlek, närvaro, glädje, styrka, tillit – inte som idéer, utan som direkta upplevelser. I takt med att vi växte upp i en ofullkomlig värld, hände något:

1. Sårbarhetens smärta

Vi började möta separation, brist, avvisande, skräck, otillräcklighet. Det var för mycket att känna. Vi visste inte hur vi skulle hantera det – vi var för små.

Exempel:

• En kärleksfull närvaro vi var beroende av (förälder) blev plötsligt otillgänglig.

• Vi upplevde att vårt autentiska jag inte var "rätt" eller "tillräckligt".

• Vi fick lära oss att vissa känslor inte var okej – t.ex. ilska, sorg, rädsla.

Det gjorde ont. Vi drog oss tillbaka inåt eller började anpassa oss utåt.

2. Vi skapade ett ego

För att överleva känslomässigt, utvecklade vi försvar. Vi började bygga ett slags inre skal – vårt ego – en identitet som skulle skydda oss från smärta och hjälpa oss få det vi behövde. Det var inte fel. Det var nödvändigt. I processen började vi identifiera oss med detta försvar. Vi glömde essensen – eftersom den inte längre var tillgänglig för oss. Vi hade tappat kontakten, och glömt bort den.

3. Vi blev vår egotyp i Enneagrammet

Vi hittade ett "sätt att vara" som verkade funka:

• “Om jag bara är duktig och gör rätt (typ 1)…”

• “Om jag hjälper andra (typ 2)…”

• “Om jag presterar och lyckas (typ 3)…”

• osv.

Detta blev vår egofixering – ett sätt att hantera livet. Fast i grunden bygger det på en missförstådd slutsats vi drog som barn:

“Jag måste vara på ett visst sätt för att vara älskad, trygg, värdefull, levande.”

Essensen finns inom oss hela tiden

Essensen finns kvar. Essensen gick aldrig förlorad – vi tappade bara kontakten med den. Den finns fortfarande i oss, alltid tillgänglig, bakom egots aktivitet.

När vi släpper försvaren – inte genom tvång, utan genom närvaro, mod och ärlighet – så börjar essensen skymta fram. Ibland subtilt, ibland som ett djupt genombrott.

Därför är Enneagrammet så kraftfullt. Det hjälper oss se igenom egots spel – och minnas vilka vi egentligen är. Och visar oss vägen ut ur egofixeringen och till vår essens.

Att leva från sin essens

Att leva från sin essens innebär att en människa inte längre styrs av sina vanemässiga identifikationer – de gamla bilderna, självbilderna, rädslorna och begären som format egot. Istället lever hon direkt från sin verkliga natur, som är ren, spontan, intelligent och kärleksfull.

En individ som lever från essensen:

• Är närvarande i varje stund, i sin kropp, sitt hjärta och sitt sinne.

• Reagerar inte utifrån gamla mönster utan svarar klart och autentiskt på varje situation.

• Upplever sig inte som en fast och begränsad, utan som en levande öppenhet – ibland känns det som ren kärlek, ibland som tystnad, ibland som styrka, vishet eller glädje.

• Är äkta – utan mask eller fasad – och behöver inte förställa sig för att bli älskad eller accepterad.

• Är naturligt etisk, inte för att följa regler, utan för att hon/han intuitivt känner enhetens helighet i allt.

• Upplever en inre frihet: individen är inte fångad av rädsla, begär eller självtvivel.

• Är ofta ödmjuk, eftersom man vet att den man är är större än "personen" – och ändå djupt mänsklig.

Det är inte ett statiskt tillstånd. Det är en levande process, ett flöde. Vissa stunder kan essensen uttrycka sig som en intensiv styrka, andra gånger som en stilla öppen tomhet, andra gånger som en lekfull kreativitet.

Det viktigaste är att individen inte är skild från sig själv längre. Man är hemma. Och från detta hem i sig själv älskar man världen, inte på grund av en idé, utan för att verklighetens natur är kärlek.

Essensen visar sig av sig själv

Essensen kan inte pressas fram – den avslöjar sig när du blir stilla nog. Och är närvarande med exakt det som pågår precis här och nu, vad det än är. Att återknyta till essensen är inget man "fixar". Det är något som uppstår när man slutat fly, slutat spela roller – och börjar möta sig själv med kärlek.

Ofta börjar det uppstå i små ögonblick:

• En stund i tystnad där du plötsligt känner frid

• En ärlig tår där något mjukt lossnar

• En spontan glädje, utan orsak

Då vet du. Här är essensen. Den har alltid varit här. Du har bara glömt bort den. Nu återuppstår kontakten igen.