Det finns en vanlig missuppfattning att det är okej att vara reaktiv i bemärkelsen att brista ut i sina känslostormar, för "jag visar bara mina känslor". För mig är detta ett tecken på att personen inte är kapabel att härbärgera sina känslor och verkligen känna dem. De flesta som känner sig t ex arga har ännu inte lärt sig att känna ilskan. Istället behöver de på något sätt leva ut den för att släppa på trycket. De är inte förmögna att låta känslan vara där så som den är. Detta är att vara reaktiv. När vi lever ut våra reaktioner skapar vi ofta konflikter och situationer som sen tar kraft att reda upp. Och reder vi inte upp det, skapar det en miljö som till sist blir toxisk.

Att kunna känna och låta känslorna skölja igenom oss skulle bespara oss mycket tid och smärta. Om fler lär sig att härbärgera sina känslor, och agera efter att känslostormen har lagt sig, får vi automatiskt ett empatiskt ledarskap.