De fyra nivåerna i inre mognad och utveckling
1. Befrielsen - Bortom personligheten
2. Balans – Essensen har tagit över
3. Normal - Drivs utifrån ego-fixeringen
4. Obalans - Omedveten om egot
Det är många av mina klienter som vill veta var i processen i den inre utvecklingsresan de befinner sig. För många år sedan kom jag fram till att det finns fyra framträdande nivåer i vår inre mognad och utveckling. Först nu har jag satt ner det på pränt, med intentionen att tillhandahålla en karta.
Detta är ingen hierarkisk struktur. Det är egot i oss som vill se det så. Min inbjudan är att se dessa nivåer som en hjälp att förstå var jag befinner mig i min process, och vad jag har framför mig att arbeta med. Det finns inget rätt och fel i var man befinner sig, ingen är bättre eller sämre beroende på var man är på kartan. Det viktiga är att faktiskt veta, på riktigt, var jag befinner mig. Först då kan jag optimera min utvecklingsväg.
Dessa nivåer är också till hjälp i alla typer av relationer vi har. Var är jag, var är den/de andra? Vilket ger vägledning till hur jag ska hantera relationen och varför vissa relationer upplevs som enkla och smidiga, medan andra kan vara utmanande och tröga.
1. Befrielsen - Bortom personligheten
På den här nivån fungerar vi effektivt i världen. Vi relaterar till andra från vår essens, vårt organiska essentiella jag, där vår identitet har sitt centrum och vi vägleds av gudomlig medvetenhet. Vi är genomsyrade av kärlek, tacksamhet, vördnad och upprymdhet. Det finns fortfarande aspekter av egot kvar, fast vi uppfattar inte längre egot som vårt centrum. Egot är återställt till sin naturliga balans och funktion. Vi har släppt taget om vår självbild, och vi har arbetat oss igenom vår grundläggande rädsla och vidgar vår medvetenhet. Vi får fler och fler glimtar av att det individuella jaget och det gudomliga jaget är samma sak. Några av oss upplever att det inte längre råder någon åtskillnad mellan observatören och det som blir observerat: upplevelsen och den som upplever är ett. Vi lever vår potential. Personligheten upplever denna nivå när den står inför sin död – egodöden.
2. Balans – Essensen har tagit över
Vi har arbetat oss igenom våra sår, trauman, robotliknande beteenden och utmaningar. Vi utgår fortfarande i viss grad från egots perspektiv och kompenserar på olika sätt för vår grundläggande önskan och rädsla. Fast vårt essentiella och organiska jag har tagit över ratten för det mesta. Vi har blivit inifrånstyrda. Vi kan härbärgera våra känslor och responderar istället för att reagera. Vi uppfattas som en mycket balanserad, mogen och högfungerande person. Att stanna kvar på denna nivå krävs en aktiv avsikt att upprätthålla balansen och vara närvarande och vaken. Det innebär att vi behöver ha dagliga övningar och rutiner för att odla och upprätthålla vår ökade medvetenhet. Vi uttrycker mer och mer av vår potential.
3. Normal - Drivs utifrån ego-fixeringen
Vi är medvetna om att vi har ett ego och vi känner igen när vi hamnar i våra automatiska beteenden. Vi har svårt att ta oss själva på bar gärning och bryta gamla vanor och mönster i stunden. Vi börjar steg för steg bli medvetna om våra trigger-punkter. Vi drivs av personlighetens (egots) projekt och intresseområden. Vi förstår att det finns någonting mer utanför vår ego-fixering och vi kan bara uttrycka en liten del av vår fullständiga potential. Vi har en stark upplevelse av att vi måste vara på ett visst sätt och att vi behöver ett gensvar från omgivningen som bekräftar den självbilden. Utifrånstyrda. Vi kan trassla in oss i en ömsesidigt frustrerande dans där vi belönar och avvisar varandra precis lagom mycket för att hålla oss kvar i interaktionen.
4. Obalans - Omedveten om egot
Vi har ingen medvetenhet om vårt ego och hur det styr vårt liv. Vårt ego är skört och behöver skyddas, vilket leder till ett överaktivt ego där vi identifierar oss med våra känslor och tankar. Vi är mycket reaktiva, tar saker personligt och går i försvar. Vi vill att andra ska lösa problemen åt oss. Vi sitter fast i våra uppfattningar och dömer andra som har avvikande åsikter. Vi utgår från polarisering: Vi och dem. Rätt och fel. Svart och vitt. Vi kan inte ta andras perspektiv eller tänka multidimensionellt. Som en reaktion på den grundläggande rädslan att bli skadad eller kontrollerad av andra använder vi oss av olika strategier för att skydda oss. Vi har helt förlorat kontakten med vår sanna natur, och har på så vis övergett oss själva och tappat kontakten med verkligheten. Vi går vilse i en labyrint av reaktioner och illusioner.