Att göra sin inre MBA

December 16, 2021 Christine Kiliam

Empatiskt ledarskap betyder för mig att jag som en empatisk ledare är intresserad av att utveckla min fullaste potential vilket innebär att undersöka, utforska och vara nyfiken på vad är det som hindrar mig från att vara den bästa versionen av mig själv, och samtidigt ge min potential näring. Detta är att göra sin inre MBA.

Din inre MBA bidrar till att göra gott i världen

Att arbeta med det som jag skriver om nedan, ingår i att göra sin inre MBA. Det jag har försökt sätta ord på här, är bara en liten del av allt det innebär att göra sin inre MBA. Många håller på att göra sin inre MBA, kanske du också?

Ju mer du kan jobba med din transcendens och transformation, och göra din inre MBA, så kommer du att kunna leda med ett empatiskt ledarskap på ett sätt som gagnar dig själv och andra. Du kan skapa fantastiska team som verkligen jobbar väl ihop och gör gott i världen, samtidigt som företaget blomstrar och kan serva med det som just ditt företag bidrar med.

Den inre MBAn bidrar med att du kan leda dig själv och andra från ditt organiska jag, du kommer i kontakt med din inre klokhet och visdom, kan vara i nuet och kan svara an på situationer, både professionellt och privat. Du kan möta varje individ där den är. Du tar bra beslut och litar på din intuition.

Jobbar på två fronter

Så som jag arbetar med empatiskt ledarskap, både för min egen utveckling och med mina kunder och klienter i mina individuella samtal, jobbar jag på två fronter. Att parallellt jobba på båda dessa fronterna är för mig nyckeln och vägen till det empatiska ledarskapet.

Det ena området är det som också kan kallas för transcendens. Att stå i direkt förbindelse med den delen av oss själva där vi är helt i kontakt med vårt sannaste jag, med vår fulla potential. Jag är alltså i kontakt med mitt organiska jag, bortom egot och personligheten. Jag tänker att det är viktigt att nära denna delen av oss, lära känna den och mer och mer komma i kontakt med den här sidan i oss så att den stärks.

Den andra delen jag jobbar med skulle man kunna kalla för transformation. Det innebär att möta det som hindrar oss från att leva vår potential, det som lägger sig i vägen för att vi ska kunna leva utifrån vårt sannaste jag. Det som kan lägga sig i vägen för oss är vår egostruktur med superegot i spetsen som ser till att hålla oss kvar i våra invanda mönster. Det kan vara gamla idéer, övertygelser, präglingar, minnen, kulturella vanor som har funnits i vår uppväxt och i vårt liv som styr oss omedvetet. I egostrukturen ingår också vårt inre barn, djuriska basala instinkter, självbilden, objektrelationer etc. När dessa strukturer får härja fritt, lägger sig dessa mönster sig i vägen för mig och hindrar mig från att faktiskt vara och agera så som jag egentligen vill och längtar efter. Det är av yttersta vikt att öka sin medvetenhet om dessa automatiska mönster som omedvetet styr oss på ett sätt som vi egentligen inte vill.

Det finns de som bara jobbar med det som jag kallar för transcendens. Det kan också vara de som arbetar med bara positivt tänkande och trycker bort alla de här jobbiga känslorna, hindrande tankar och så vidare. För mig är det inte ingen hållbar strategi. Därför att det som kanske benämns som negativt och smärtsamt finns där hela tiden. Min uppfattning och erfarenhet är att det är bättre att lyfta fram det som hindrar mig i ljuset, så att jag ser vad det är för någonting. Inte att döma det eller att det är fel, utan bli medveten om att det här lever i mig, det här bor i mig, det är en del av mig och förhoppningsvis kunna känna tacksamhet för att det har tagit mig så här långt i livet. Jag kanske inser att fortsättningsvis gagnar det inte mig längre att vara medvetet eller omedvetet styrd av gamla idéer, tankar och präglingar. När jag bestämmer mig för att lyfta fram det i ljuset och se hur det påverkar mig medför det att vi kan börja arbeta med det så att det till slut inte längre driver mina handlingar och beteenden.

Egot hindrar kontakten med vårt sanna jag

Det som hindrar oss från kontakten med vårt sanna jag är enligt den skola jag anammar det vi kallar för egot, vilket är synonymt med personlighet. Egot har olika formationer som vi behöver förstå att vi har, och se hur de agerar och fungerar i oss. En sån del i oss, är vårt inre barn, som man kan säga är ett paket av känslor som vi inte hade kapacitet att känna när vi var små. Dessa obearbetade känslor har vi packat in i ett litet paket och lagt i en liten låda inom oss. Dessa gamla känslor blir ibland triggade, och som då gör att vi helt plötsligt börjar agera som en treåring eller en femåring. Jag har sett detta utspela sig i styrelserum, i möten, i ledningsgrupper, i nära relationer och så vidare. Personer går in i mötet i sitt vuxna mogna jag, någonting händer, någon blir triggad och plötsligt börjar denne agera från sitt barnjag. Jag brukar använda metaforen med hissknappar för att prata om detta fenomen. Så länge vi går omkring med obearbetade känslor blir detta triggerpunkter, hissknappar, som någon annan kan trycka på precis när som helst, och poff så förvandlas man till en treåring som börjar agera utifrån den platsen.

Mitt inre barn

Om jag låter mitt inre lilla barn sätta sig i förarsätet och driva mina handlingar blir det oftast inte till mitt eller andras bästa. Det blir för det mesta ganska destruktivt. Agerandet kan skapa konflikter, och det brukar inte leda till att göra gott. Det är viktigt att få syn på hur den här delen i mig fungerar och acceptera att den delen faktiskt finns i mig. Genom att lära känna den sidan av mig och lära mig hur jag ska ta hand om den här unga delen i mig som fortfarande styr mitt liv, ofta omedvetet, så kan jag börja agera på ett mer vuxet vis. Så länge jag inte är medveten om att denna sidan finns i mig, kan jag inte heller göra någonting åt det. I mina samtal som jag har med mina klienter kan detta vara något som vi jobbar med.

Första steget är att bli medveten om hur den här versionen av mig agerar. I de flesta fallen utspelas detta väldigt mycket i kärleksrelationer. Även om mina coachingsamtal är med personer som jobbar i affärsvärlden, kan en snabb väg till medvetenhet om det inre lilla barnet vara att få syn på hur det här inre lilla barnet utspelar sig och tar sitt uttryck i ens kärleksrelation. Det gör att vi kan jobba med det, ta hand om detta, känna alla de här gamla känslorna som vi inte kunde känna som små barn, med närvaro. Inte att identifiera sig med sitt unga jag och drunkna i känslorna - det är inte hjälpsamt för ens utveckling. Utan processen är att koppla in sitt vuxna jag och möta det inre lilla barnet, känna alla de känslorna utan att agera på det, utan att bli reaktiv, och utan berättelsen och tankarna kring det jag upplever. Att känna dessa undangömda känslor fullt ut med närvaro och utan storyn, gör att de slappnar av och triggerknapparna försvinner i sinom tid. Det gör sån skillnad i arbetslivet när vi kan ta hand om våra egna inre barn och inte agera ut dem.

Förutom det inre lilla barnet, så har vi våra basala instinkter och vårt superego som ofta omedvetet styr vårt tänkande och agerande.

Basala instinkter

En annan del i vårt ego är våra basala instinkter som vi alla har, som alla föds med eftersom att vi är människor. Dessa instinkter är indelade i tre grupper. Det finns den självbevarande instinkten som innebär om den är sund och balanserad, att vi äter den mat som vi behöver äta för att vi ska må bra i den mängd som vi behöver, att vi slutar äta när vi är mätta, vi äter när vi är hungriga, varken mer eller mindre. Vi äter bara sån mat som tillför oss näring, ingenting annat. Att vi rör på oss så mycket som vi behöver, varken för mycket eller för lite. Att vi sover så som vi behöver, att vi ser till att gå och lägga oss i tid och komma upp i tid och att det finns en rutin i detta. Att vi har förmåga att ta hand om våra resurser i form av pengar, energi, ägodelar, att vi förvaltar det, vi tar hand om det på ett sunt och balanserat sätt. Att vi har ett hem att komma hem till, där vi kan vila och känna oss trygga i på ett igen sunt och balanserat sätt.

Den andra gruppn är den sexuella instinkten som handlar om fortplantning, att vidga sina gränser, att prova nytt, att gå vidare, att vara fokuserad, att driva på, jag tänker göra detta, ingenting kommer stoppa mig, jag ska göra detta. Tänk på ett lejon på savannen som ska ut och jaga för att få mat, det finns ingen tvekan när den sätter fart och ska ta tag i sitt byte. Det är inte, ” Ska jag? Ska jag inte?” utan de bara gör det. Jag har fokus inställd på detta och jag gör det. I den sexuella instinkten finns också att jag vill komma samman med någonting eller någon annan. Det kan vara en hobby eller en annan person, att jag verkligen smälter ihop med det som attraherar mig. Om det är en frimärkssamling eller ledarskapsutveckling eller en intim relation spelar ingen roll, det är samma energi. Vi har denna energin mer eller mindre allihop. Det är viktigt att det här är i en balanserad form, i naturlig form.

Den tredje delen av det som kallas för de basala instinkterna är den sociala instinkten. Den här sociala instinkten, när den är balanserad innebär att vi vill vara i ett sammanhang. Det är i det sammanhanget som vi vill dela med oss av det som vi har att bidra med här i världen, det som är min gåva och min potential. När vi har den sociala instinkten i balans gör vi det som är mitt att göra i det här livet och jag delar med mig av det.

För de flesta människor har de här instinkterna blivit kidnappade av egot och servar inte vår överlevnad, vilket de gör när de är rena och balanserade. Utan de servar vårt ego, våra idéer om hur det ska vara. Det är därför vi äter sånt som vi egentligen inte mår bra av, utan vi äter det för att det är gott och ger njutning. Obalansen kan visa sig i att vi rör oss för mycket, har en idé om att jag ska springa, springa, springa, springa, vilket leder till att jag fördärvar mig, för det förstör mina knän och så vidare. Det blir för mycket. Eller det blir för lite. Jag rör mig inte alls för att jag vill ha hade skönt, jag vill ha det bekvämt. När de här instinkterna blir övertagna av egots drivkrafter, då servar de inte vårt sanna jag och de servar oss inte så att vi blir i vårt bästa jag, vår bästa potential. Det är jätteviktigt att ha koll på de här basala instinkterna i de här tre olika områdena. Självbevarande, sexuella och den sociala instinkten.

Superegot

En annan del i egot som styr oss otroligt mycket kallas ibland för superego eller vår inre kritiker eller vår inre domare. Det är den delen som är vår internaliserade förälder. De internaliserade föräldrarna som ser till att vi gör det som vi "borde" göra. Så fort vi hör ett ”borde” så vet vi att vårt superego är i farten. Den här delen dömer oss, ger oss råd, har många åsikter både om oss själva och andra. Den gör att vi absolut inte är i kontakt med vårt sanna jag, utan den drivs av och ger oss guidning utifrån vårt präglade jag. Den här funktionen var väldigt viktig för oss när vi var små, för det var den som utvecklades i oss så att vi skulle uppföra oss så som vi behövde göra i vår ursprungsfamilj, för att få kärlek, få uppmärksamhet, få mat och få vara med. Som barn lär vi oss hur vi behöver vara i den här familjen för att bli accepterad och få kärlek och bli sedd. Vi behövde stänga av vissa delar av vårt naturliga jag för att passa in i ursprungsfamiljen. Vi fick med oss och integrerade regler, standarder, sätt att tänka in i vårt vuxna jag som nu styr vårt liv. För de flesta helt omedvetet. Ända tills att vi börjar förstå detta och vi börjar förstå att det här gagnar inte mig om jag vill leva i min fullaste potential. Superegot är anställd för att hålla oss i våra gamla mönster. Så fort att vi utvecklas på något sätt så kommer den här inre kritikern hålla oss tillbaka så att vi ska stanna i det gamla vanliga mönstret. Därför är det så otroligt viktigt att få syn på denna delen i oss för att vi ska kunna utvecklas, för att personlig utveckling och all form av utveckling faktiskt ska göra någon skillnad. För så länge som vi inte jobbar med superegot och förstår hur den agerar är det den som styr våra liv. Oftast är denna inre röst otroligt elak. Den här rösten kan trycka ner oss. Den jobbar med skam och skuld, den skammar oss när vi har gjort något som den inte tycker var bra. Eller så applåderar den oss då vi har levt upp till dess ideal. ”Det där fixade du kanon.” Superegot styr oss med vad som var bra och dåligt utifrån hur den är formad. Alla har vi olika sorters superego som jobbar på olika sätt för att hålla oss kvar i vårt gamla mönster. Det här är också någonting som vi jobbar med i mina coachingsamtal.

Vi värmer upp vattnet

Tänk dig ett glas vatten. I det här vattnet finns det också isbitar. Det flytande vattnet symboliserar min själ, mitt sanna jag, min essens. Isbitarna symboliserar egot och de olika delarna i egot. Det vi gör i coachingprogrammen är att värma upp vattnet så att de här isbitarna smälter i den takt som är takten för varje individ. För vissa individer smälts de här isbitarna väldigt snabbt, för andra tar det längre tid. Min uppgift är att se till att takten är rimlig, att takta med klienten så att säga. För går det för fort blir det inte bra. Andra vill inte, av sina skäl, smälta den här isen. De är så fast i sitt präglade jag. För somliga personer, tar det väldigt långt tid att ens se att de sitter i en isbit, så att säga.

När vi jobbar med att få kontakt med sitt sanna jag, det flytande vattnet, är det viktigt att känna sin kropp, att börja rikta uppmärksamheten inåt. Man kan börja med sin hunger till exempel, hur känns det när jag är hungrig? Det känns på ett speciellt sätt. Hur känns det när jag är lagom mätt? Det känns på ett sätt. Hur känns det när jag är för mätt? Det känns på ett annat sätt. Hur känns det när jag är trött? Hur känns det när jag svarar an på den tröttheten och vilar? Hur känns det när jag vilar? Hur känns det när jag är trött och jag inte vilar? Jag pressar mig att gå vidare ändå. Hur känns det? Hur känns det att vakna på morgonen och vara utvilad? Det känns på ett sätt. Hur känns det att vakna på morgonen och ha sovit för lite? Det känns på ett annat sätt. Hur känns det när jag har gett min kropp den näring den behöver? Och hur känns det när jag har gett den någonting som den inte uppskattar? Att bli uppmärksam på min kropp och dess signaler är en viktig del i processen. Kroppen är här hela tiden. Kroppen lever i nuet och den berättar saker för oss hela, hela tiden. Hur känns det i dig just nu när du läser detta? Gör det ont någonstans i kroppen? Känns det behagligt någonstans? Var är du när du läser detta? Sitter du på en stol? Hur känns det? Hur känns det att sitta i den stolen som du sitter på? Eller kör du en bil, eller är du ute och går, eller ligger du i en solstol, eller var du än är just nu? Hur är det att vara där? Om du tittar dig omkring. Hur är det när du ser dig omkring? Om du blundar och känner in. Hur är det att vara här just nu och smälter detta som jag delar med mig av där där du är just precis nu? Hur är det?

Att göra en sån här övning flera gånger om dagen är betydelsefullt för att börja komma i kontakt med min kropp. Och även all form av fysisk aktivitet, allt ifrån yoga till att promenera, cykla, dansa, springa, vad du än gör. Så länge du göra det i lagom form, lagom dos, allt det hjälper dig att komma i kontakt med ditt sanna jag. Gå vidare till hjärtcentrat och börja öppna upp det, så att du får kontakt med dina känslor och öppnar upp ditt hjärta. Det kan hjälpa att titta på någonting som gör dig varm, glad. Man kan titta på kattklipp på Youtube, kattungar som leker, eller elefantungar, eller du tittar på ett foton av dina barn eller någon du tycker om eller någonting som du uppskattar väldigt mycket, så att ditt hjärta öppnar sig. Poängen är att du börjar känna, vad känns i dig just nu? Är du glad, är du arg, är du ledsen, är du entusiastisk, är du lugn? Vad är det som rör sig i dig just nu? Det här är också en övning som hjälper till att få kontakt med sitt sanna jag.

I huvudcentret är det viktigt att skilja på ens ego-mind och ens sanna huvudcenter. Ens monkey mind är det eviga tjattret de flesta av oss har inom oss. Man tänker och tänker och tänker och tänker. Det är inte det huvudcentret som jag refererar till nu. Utan vi har alla ett huvudcenter där vi har en medfödd, naturlig, inre guidning, intelligens och klokskap som träder fram när det behövs. Tjattret i hjärnan som de flesta av oss lever med, gör att vi tappar kontakten med vår inre klokhet och visdom. Börja med att notera: hur är det inne i din hjärna just nu? Är det ganska tyst och lugnt eller är där ett evigt tjatter? Är du fokuserad på vad jag delar med mig av nu, eller tänker du på något annat samtidigt? Eller vad är det som händer där? Försök lära dig att urskilja tjattret från din inre visdom, din inre kunskap och klokhet som finns där.

Att börja bli medveten om de här tre centren, mitt magcenter, alltså min kropp, mitt hjärtcenter, mitt huvudcenter, är gräddfilen till att komma i kontakt med dig själv. Om du utöver detta och börjar meditera så kommer det att göra otrolig stor skillnad i ditt liv. Målet är att meditera en eller två gånger om dagen 20 minuter var gång. Att börja med att meditera en minut varje dag är mycket bättre än att inte göra det alls. Så om ett år från i dag kommer du att ångra dig kanske om du inte började meditera i dag. Om du börjar i dag med en minut, i morgon med en minut och sen kanske två minuter dag tre och successivt börja få in denna rutinen i ditt liv. För min egen del är det meditation som har gjort en otroligt stor, avgörande skillnad för mig. Att börja meditera kan vara så enkelt som att jag sätter mig i en stol med rak rygg, fötterna i golvet, händerna på magen, blundar och börjar notera min andning. Andas in, känna hur magen går ut, och andas ut. Och så andas in igen och jag känner mina händer på magen, magen går ut och så andas jag ut. Att börja så är en väldigt bra början.

Det finns många bra appar och guidade meditationer också om det är det som tilltalar dig mer. Det viktigaste är att du kommer igång. Om du sen vill göra yoga också är det en väldigt bra process för att komma mer i kontakt med ditt sanna jag. Här rekommenderar jag varmt Body Love Yoga, som för mig har visat mig vägen till en större ökad kontakt med mitt inre liv och kropp.

Din inre MBA bidrar till att göra gott i världen

Att göra det här som jag har pratat om nu ingår i att göra sin inre MBA. Det jag har försökt sätta ord på här, är bara en liten del av allt det innebär att göra sin inre MBA. Du kanske har tagit din så kallade yttre MBA. Du har alla diplom på väggen, du är väldigt påläst, du har förmodligen en hög position och titel, höga ambitioner. Fast utan den inre MBA:n så blir det inte det empatiska ledarskapet som jag pratar om. Många håller på att göra sin inre MBA, kanske du också?

Om du ofta går i reaktion, är väldigt snabb och uppdriven, har högt tempo, går på hög fart för det mesta, tar snabba beslut som kanske inte alltid är de långsiktigt hållbara besluten, så bidrar det till att du kan uppfattas som avstängd och robotlik. Detta leder till att du som ledare inte får kontakt med dina medarbetare, och de börjar må dåligt och pratar om dig bakom ryggen.