Under 2020 genomförde jag ca 50 intervjuer med individer som jag kallar för empatiska ledare och som också ser sig själva som empatiska ledare. De här personerna kommer från små, medelstora och stora företag. De har positioner i det som allmänt benämns som C-suits, alltså alla positioner som börjar med C, CEO:s, CIO:s, CFO:s, och så vidare. Bland de intervjuade finns även mellanchefer, ägare och projektledare. Efter att ha genomfört de här ca 50 intervjuerna framstår det fyra grupper av empatiska ledare;

Den första gruppen är de som jag kallar dem för ”de utmattade”, den andra gruppen har jag namngett ”ambassadörer”, den tredje gruppen är de som har valt att lämna där de har varit och söker nya uppdrag, ”sökarna”, och den fjärde gruppen är de som verkar som empatiska ledare i en miljö och organisation som stödjer det empatiska ledarskapet fullt ut – ”de som verkar det empatiska ledarskapet fullt ut”.

Utmärkande för de här personerna som jag har intervjuat är att majoriteten befinner sig i det som jag kallar för dominanta organisationer och i en sådan miljö gör sitt yttersta för att leda med det empatiska ledarskapet. Den dominanta ledarstilen kan man känna igen på att den makt ledaren använder, användes ÖVER andra. Det är väldigt hierarkiskt och man använder ofta piska och morot för att motivera sina medarbetare. Det är mycket rädsla som finns i de här organisationerna, och om man rapporterar till en annan chef upplever medarbetaren sig som beroende av att bli sedd av chefen och få beröm. Som medarbetare ger jag chefen makten att befordra mig och ge mig mer av det som jag vill ha t ex position, lön, makt och så vidare. Individen upplever sig som mindre än sin chef.

I det jag kallar för empatiskt ledarskap använder vi den makt som vi har som ledare MED de som jobbar i företaget, alltså makt-med. Jag samarbetar, jag samverkar, jag tar beslut tillsammans, jag samordnar och jag samtalar, jag talar MED andra (till skillnad från TILL andra). 

Här finns jättemycket att säga om de här två stilarna, för nu vill jag bara försöka enkelt klargöra skillnaderna. Det finns en tredje stil som också ibland förväxlas med det empatiska ledarskapet och jag benämner det som det curlande ledarskapet. I det curlande ledarskapet tar du inte tag i det som behöver tas tag i, du drivs av att det ska vara snällt och vänligt och alla ska tycka om varandra, så kallad låtsasharmoni. I de här organisationerna uppstår väldigt mycket konflikter för att vi just inte tar tag i det som behöver tas tag i, vanligt med passiv aggression, mycket som finns under ytan som sopas under mattan i stället för att ta tag i. Allt detta för att man försöker vara snäll och omtänksam, och man tror att man är en empatisk ledare när man gör så här. Det menar jag att man inte är. Definitivt inte!

Mer om de fyra grupperna av empatiska ledare

De utmattade

Vi börjar med grupp ett, de som har hunnit bli utmattade. De mår inte bra och de har tappat sin energi och sin tro och tillit till sig själv. Många av de här individerna har en naturlig förmåga till det empatiska ledarskapet, och jobbar ofta i en organisation där det empatiska ledarskapet inte är välkommet. De här individerna far väldigt illa av det klimatet som finns i det dominanta ledarskapet där det är väldigt orderinriktat, rätt och fel är viktigt, gärna utse syndabockar och så vidare. Det som har börjat hända med dem som befinner sig i den här gruppen, det är att de börjar tappa energi och självkänsla, och de börjar tro att det är fel på dem. De får tankar som: ”det är fel på mig”, ”det är mig det är fel på”, ”jag måste bli mer som de andra”, ”jag måste bli tuffare”, ”jag måste bli på ett annat sätt” osv. De tappar sin egen inre kompass och guidning, och de blir nedstämda. Det är väldigt viktigt att de förstår att det är inget fel på dem. De har hamnat i en situation där de inte blir sedda och uppskattade för de kvaliteter som de kan bidra med i organisationen. 

Jag har själv befunnit mig i ett sånt tillstånd. Med den erfarenheten, tillsammans med att ha jobbat med coachingklienter som befunnit sig i detta tillstånd, är min upplevelse att det är otroligt viktigt att ta tag i situationen NU. Det blir inte bättre. Det blir bara sämre. Ju sämre de börjar må - eller om du har en medarbetare som du upplever befinner sig här, eller en partner, eller en vän – desto viktigare är det verkligen att ta tag i det. NU! För ju längre individen är kvar i denna ohälsosamma miljön, desto mindre kraft och energi kommer personen eller du att ha, om det är du som befinner dig där. Då blir det svårare att skapa den förändringen som behöver ske. De behöver hitta sin egen inre kompass igen. De behöver förstå att de har stoppat ner sig i ett akvarium som de upplever som förgiftat. Så länge som de befinner sig i det förgiftade vattnet kan de inte göra någonting åt situationen. De behöver lyfta sig ut ur det här akvariet för att skapa en överblick över situationen för att skaffa sig kunskap om vad det är som händer. Vad är det för vatten jag simmar i? Vad gör det med mig? Somliga gör det här lyftet ut ur sitt akvarium och går vidare till ett akvarium med rent och hälsosamt vatten. De förstår att, ”jag kan inte vara här längre, jag behöver byta miljö”. Andra hittar kraften och kan stoppa ner sig själv i det förgiftade vattnet igen, och arbeta för att göra det till en mer empatisk miljö, rena vattnet, om vi ska ha den liknelsen med akvariet. Det är dessa jag benämner som ”ambassadörer”.  Processen att komma till klarhet och insikt om vad jag behöver göra, och hitta sin kraft igen, kan gå snabbt, det kan också ta väldigt långt tid. Det första steget är att ta en paus för att få perspektiv, och den pausen för vissa är en dag, för andra är det en vecka, somliga behöver kanske tre månader, eller ett halvår, eller längre. Det beror på i vilket skick de befinner sig, och hur pass mogen personen är att göra de förändringar som behöver ske. Att ta professionell hjälp är ett väldigt stöd i denna processen.

Ambassadörerna

Så går vi vidare till grupp två som jag kallar för ”ambassadörerna”. De flesta av de empatiska ledarna som jag har pratat med, vilket jag också märker i min omvärld, i nyheter och LinkedIn-flödet, verkar befinna sig här i ambassadörgruppen. Du som en ambassadör för det empatiska ledarskapet, sprider detta i din organisation, du är redo för att utveckla detta empatiska ledarskapet och verkligen ta den plats som du längtar efter. Du har kontakt med din energi och du förstår att du har massor av att ge här. Du är också uppskattad för det du bidrar med. Du blir sedd för det sättet du agerar på och du har framgång i det. Såklart kan det finnas stunder när det känns lite motigt och så. Det som är väldigt viktigt här för att det ska fungera för en ambassadör, är att individen har sin chefs fulla stöd för att agera och leda med det empatiska ledarskapet. Eller om du är VD att du har din styrelses och ägares fulla stöd för detta. De låter dig utöva empatiskt ledarskap, även om de kanske inte riktigt förstår allting, och de är kanske lite oroliga och rädda, så har de tillit till dig och till den här ledarskapsstilen som jag kallar för empatiskt ledarskap. Det här verkar vara en förutsättning för att du som ambassadör ska fungera. Jag har också stött på de individer som skapar sig en oas i organisationen där detta ledarskapet finns och alla medarbetare i den här oasen trivs med detta och får energi av varandra. 

För dig som känner igen dig i det här, är det väldigt viktigt att du gör klart för dig själv varför du befinner dig i den här situationen. Varför är du i ett akvarium som också har lite av det dominanta, eller kanske rätt mycket av det dominanta? Vad är din drivkraft, ditt syfte till att vara i den positionen som du är i? Stäm av och säkerställ kontinuerligt med din chef, eller med din styrelse, eller med din ägare, ditt sätt att leda och visa på framgång och resultat och så vidare, så att du hela tiden har en pågående dialog. Ibland då det kan kännas utmanande och det blir lite motgångar är den här förankringen i ditt syfte och med den du rapporterar till din livlina.

Jag har också förstått att de som lyckas och mår bra i sin ambassadörsroll, är de som tar professionellt stöd på något vis. Det kan vara samtalsstöd genom en coach, det kan vara att man har någon annan konsult inne, eller på något vis hela tiden tar hjälp ifrån en extern resurs som kan hjälpa dig att ha perspektiv på dig själv som ledare, din omgivning och på organisationen. Detta är viktigt för att ambassadören ska fortsätta att växa och utvecklas. Ett kännetecken för ambassadörerna är att de drivs av att utveckla sig själva och sin förmåga, till exempel att lyssna, att vara mer coachande, att förstå olika personlighetstyper, deras perspektiv och deras drivkrafter. De läser, lär och utvecklar sig inom det empatiska ledarskapet och tycker det här är roligt och energigivande. Många av dem dras också till det som nuförtiden kallas för självstyrande organisationer, eller medarbetarledda organisationer, Teal, Agilt ledarskap och så vidare. Många har skapat sig en community med likasinnade där de kan prata om detta och lära av varandra. Vissa har också, vad jag kallar det för, en spyhink. De har en person där de kan helt gå in och kräka av sig, få ur sig sin aggression om vad det är som upptar deras energi för stunden. Det är viktigt att man får det ur sig, det som irriterar och stressar en. Fast inte till den som har triggat det här, utan att man har en annan person där man känner sig trygg, där man kan fullständigt komma ut med den reaktionen som lever i en. 

Det är viktigt att du känner till dina egna triggerpunkter och du förstår vad som ligger bakom dem. Lär känna triggerpunkterna och jobbar med dem så att de släpper sitt grepp om dig. Jag brukar kalla triggerpunkter för hissknappar. Vad är din knapp som någon annan helt plötsligt bara kan gå fram och trycka på så att du far ner i källaren och förlorar din fulla kraft och mognad, och ramlar ner i ett mycket lägre tillstånd av dig själv? Vilket är ditt lägsta tillstånd? Till exempel om någon kritiserar dig, eller om du ska tala inför en grupp och någon säger emot dig, eller någon går till attack mot dig, eller någon ifrågasätter dig, eller någon vänder dig ryggen, vill inte längre ha kontakt med dig. Ibland är det händelser som att någon inte svarar på ett mejl och du börjar få idéer om vad det kan handla om – till exempel att du upplever dig som avvisad, bortstött. Vi har alla de här olika triggerpunkterna, och det är oerhört betydelsefullt att känna till dem och jobba med dem så att de suddas ut mer och mer. 

Vad jag också har förstått genom mina intervjuer är att ambassadören har en livspartner och vänner som också står för det här empatiska ledarskapet. Det är utmanande för en ambassadör som har en livspartner som inte står i det empatiska ledarskapet. Då har man det dominanta även i hemmet, vilket gör att ambassadören inte får oasen som han/hon faktiskt behöver för att få lite avkoppling och vila, för att kunna sen gå tillbaka och agera i den dominanta organisationen med sitt ambassadörsskap. Plats för återhämtning och reflektionstid i självsamhet är oerhört avgörande för ambassadören tillsammans med god sömn och en stödjande livsstil. För det tar enormt mycket kraft för en ambassadör att konfronteras med den dominanta ledarstilen dagligen, och stå kvar i sitt empatiska ledarskap. Det är det svåraste, att möta dem som inte har den här empatiska ledarstilen. De här två ytterligheterna skapar så mycket svårigheter i organisationen när de här två stilarna ska försöka att leva i samma akvarium. Har man inte klart för sig som ambassadör hur jag ska hantera detta, hur jag ska svara an på det dominanta och stå kvar i det empatiska ledarskapet, det är då risken är stor att jag blir utmattad, som grupp ett. Ambassadören börjar tappa sin kraft, eller så kommer punkten: ”Nej, jag vill inte vara här längre, det här känns inte meningsfullt”. Det är då ambassadören eventuellt går vidare till det som jag kallar för grupp tre ”sökarna”.

Sökarna

Som sökare har jag kommit fram till att jag kan inte vara och jag vill inte vara i det dominanta systemet. Det är inte där jag kommer till min rätt, min fulla potential kommer inte fram, jag är på väg till ett annat ställe och kanske har jag inte hittat det här andra stället. Var ska jag verka någonstans för att komma ut i min fulla potential och komma till min rätt? Ska jag starta eget? Ska jag ta anställning någon annanstans? Vad ska jag göra? Om du känner igen dig i detta, kan det vara bra att försöka få svar på vad är det som du vill åstadkomma, även om det ser omöjligt ut just nu. Om du kunde åstadkomma detta och du uppnådde allt, vad skulle det vara för någonting? Vad är du villig att göra för att detta ska ske oavsett vad? I den här frågan möter jag i mitt yrke som Executive Master Coach många som vill starta eget, de vill bli VD någonstans, de vill ta det här stora ansvaret och försöka driva en förändring till det empatiska ledarskapet, att göra transformationen i en dominant organisation, göra transformationen till det empatiska ledarskapet. Ofta är det någonting som hindrar de från det. Det kan vara olika trygghetsbehov i form av ekonomi, de har kanske inte modet, de upplever att de inte har kunskapen just nu. Helt avgörande att få fatt i vad som hindrar individen från att göra det som denne längtar efter.

Här kan det vara bra att ta lite time out, ta reda på vad min längtan säger. Vad är det jag verkligen vill och vad hindrar mig? Återigen att ta ett professionellt samtalsstöd kan förkorta den här fasen av sökande och börja jobba med det som hindrar mig. Det är klokt att börja leta efter företag och organisationer där personen kan agera fullt ut som en empatisk ledare. Det är inte heller det lättaste. Det är vissa som väljer att starta eget för att på så sätt bygga upp sin egen kultur och organisation utifrån det de står för. Det är en utmaning att transformera en existerande organisation över till det empatiska ledarskapet. 

Empatiskt ledarskap fullt ut

Då glider vi in på grupp fyra, de som verkar som en empatisk ledare fullt ut i en organisation som stödjer detta till 100%. Dem som jag har intervjuat som befinner sig här, är så glada, nöjda, de är fria ifrån sina egna hinder och barriärer och de upplever det som oerhört stöttande i organisationen, man stöttar varandra, man ser inte varandra som konkurrenter, man håller inte information för sig själv. Utan i stället delar man med sig, man bidrar till varandra, man samverkar, de flesta ord på ”sam” gör man, samtalar, samarbetar, och så vidare. De blommar! De får vara i sitt bästa jag, och de växer i det mer och mer och mer och mer. Samtidigt har de koll på sina triggers, egots röst kan göra sig hörd även här.... De är väldigt lyhörda för det inre livet, tar tag i det och jobbar med det, så att de är styrda av sitt sanna jag och inte av sitt präglade jag, alltså från sitt ego. De har en livsstil som stödjer att leva som en empatisk ledare fullt ut. De taktar med sig själv, brukar jag säga. De har inte det här fruktansvärda tempot som många har, utan de har hittat en balans i livet, där de samtidigt kan ta hand om sig själva, de kanske mediterar, gör sin yoga, de tränar, de är måna om vad de äter, hur de sover, bland annat. Samtidigt är de väldigt produktiva i sin roll som en empatisk ledare. De gör rätt sak. Där de sätter in sin stöt, så att säga, det de lägger sin energi och tid på, det är helt den rätta saken som bidrar mest. De springer inte omkring överallt och gör lite här och lite där, utan deras insats är väldigt fokuserad. Det de gör, det bidrar till tillväxt, till det goda, så att företaget fortsätter att växa och utvecklas, eller helt enkelt fortsätter att röra sig i samklang med det syftet som organisation drivs från. Det är ofta i en syftesstyrd organisation man hittar dessa empatiska ledare. De handlingar som medarbetaren gör, är helt kongruenta med det övergripande syftet för organisationen, som också är individens egna individuella syfte som denne brinner för. De har rensat bort i sina liv allt som inte stödjer dem i detta, såsom vanor, vänner, saker och mat, och allt som inte är i samklang med det här övergripande syftet. De har lärt sig att kommunicera på ett sånt sätt så att de blir tydliga, de blir direkta och de kan också höra andra människor där de är. 

Detta var en kort överblick av de här fyra olika grupperna som jag har identifierat genom mina intervjuer, med ca 50 empatiska ledare alltifrån ägare till projektledare, under 2020.