Hälsan en förutsättning för att nå sin potential

Jag sitter och funderar på vad som är det allra viktigaste för mig. Vilken är min ledstjärna? Jag kommer fram till att det är min hälsa. Om jag inte har min hälsa, har jag inte heller tillgång till hela min potential, och jag räcker inte till för mig själv och andra så som jag önskar. 

Liknelsen med den gamla slitna metaforen ”sätt på dig syrgasmasken först, innan du sätter på ditt barn syrgasmasken” är väldigt talande, tycker jag. Det märkliga är det paradoxala i att först hjälpa sig själv, innan jag hjälper mitt barn. Åtminstone jag är präglad så att jag ska ge till andra före jag ska ge till mig själv. Nu börjar jag ompröva detta, och jag märker vilket motstånd det skapar i mitt system, trots att jag känner i hela mig att det är rätt för mig att numera först ta hand om mig själv, så att jag kan finnas där för andra. 

Varför är det så svårt? Jag tror att det finns en idé i vårt samhälle att det är fint att ge till andra. Då är jag en god människa. Om jag nu ska börja ta hand om mig själv först, är jag då inte en god människa? Är jag en egoist då? Jag tycker inte det! Jag menar att om alla hade värnat om sig själva, sett till att jag själv mår bra, ger mig det jag behöver i form av vila, mat, näring så fyller jag på mig själv så att jag också kan vara mer empatisk mot min omgivning. Jag ökar min förmåga att vara med det som pågår runt mig – i trafiken, kollegorna, telefonkön – utan att blir irriterad eller sprida ut min dåliga energi. Jag kan helt enkelt vara med det som händer utan att reagera på det. Acceptera att det är som det är. Jag märker dessutom att jag ökar min förmåga till att sätta sunda gränser runt mig och att uttrycka mig ärligt då jag tar hand om mig själv så som jag behöver.

Jag lägger mycket tid, energi och pengar på att ta hand om min hälsa. Det tar tid att rätta till de obalanser som har uppstått. Själv behövde jag erfara dålig hälsa först, innan jag hittade motivationen att börja skapa förutsättningar för att föra mig själv framåt i livet på ett sätt som främjar min hälsa. Trots mina erfarenheter av smärta och orkeslöshet har det tagit mig, och tar, lång tid att bibehålla motivationen att fortsätta mitt friskarbete. Det har förundrat mig många gånger att det har varit så svårt för mig att t ex välja mat som jag vet är friskbejakande före njutmaten. Det gör det lättare för mig att fortsätta mitt friskfokus då jag förstår att min hälsa är det som kommer först för mig. 

Vad kommer först för dig?