Till min Pappa och alla andra som är berörda av självmord

Idag skulle du ha fyllt 86 år. Mina tårar rinner ner för mina kinder när jag skriver dessa orden. Jag blir lite förvånad då jag har bearbetat ditt val att ta ditt liv för nu 12 år sedan om och om igen. Jag saknar dig. Jag tänker att det var så onödigt att du tog livet av dig. Jag önskar att jag hade förstått att du stod så nära ditt beslut, då hade jag förhoppningsvis agerat och tagit tag i situationen. Jag visste att du mådde dåligt, kände dig ensam och att du tog antidepressiva tabletter. Jag visste också att du längtade efter att ha mer pengar och att hitta en livskamrat. Jag frågade dig om du tänkte ta livet av dig, och ditt svar var ett beslutsamt ”NEJ”. 

Jag önskar att du hade berättat för mig hur det på riktigt låg till. Jag önskar att vi hade tagit det där autentiska, innerliga samtalet utan filter och visat vår sårbarhet. Jag önskar att du inte hade lämnat mig - din dotter, ditt barnbarn, dina syskon, övrig familj och vänner. Vi fanns där runt dig fast att du inte upplevde det i den verklighet du levde i. Vi blev alla bestörta av att du faktiskt gjorde det. Du faktiskt hängde dig i en bogserlina på balkongen och det var jag som hittade dig. Fattar du hur hemskt det var?! Ljuden som kom ur mig har jag aldrig hört från mig själv, varken före eller efter. Det var så fruktansvärt förfärligt att se dig hänga där. Varför gjorde du det? Jag känner mig så ledsen och förtvivlad när jag går in i det minnet. Som tur var hade jag Mamma och Bo med mig när jag hittade dig. Bo var handlingskraftig och ringde 112 och kollade om du verkligen var död. Sen hände allt så fort. Jag minns att jag hade ett möte inbokat kl. 14.00 den dagen och att jag hade sinnesnärvaro att ringa och säga att jag inte kunde komma. Ett ganska brutalt meddelande från min sida: ”Min pappa har tagit livet av sig. Jag har precis hittat honom så jag kan inte komma”. Typiskt mig att ringa och meddela att jag inte kan komma. Håller avtal och överenskommelser under alla omständigheter…

Så till dig som går i tankar om att ta ditt liv vill jag säga: prata, prata, prata, prata, prata! Har du ingen i din närhet du har tillit till, ring MIND – självmordslinjen.

Till dig som har en anhörig som du tror funderar på att ta sitt liv vill jag säga: lyssna, lyssna, lyssna, lyssna! Hör av dig. Ofta.

Lyssna betyder att avstå från att ge råd! Avstå från att berätta för personen vad de bör göra och inte göra. Avstå från att berätta hur de inte ska tänka och känna, eller hur de ska tänka och känna. Det blir bara motsatt effekt är min erfarenhet.

Jag önskar att jag hade haft den erfarenhet jag har idag då min Pappa mådde dåligt. Han kanske hade tagit sitt liv i alla fall. Eller inte. Nu är det som det är, och det jag har lärt mig från min Pappas livsresa är att följa mitt hjärta, utan avkall. Utifrån vad jag förstår, så levde han ett liv långt ifrån det han innerst inne brann för. Jag tror att det var det som gjorde att min Pappa till sist inte orkade mer. 

Tack Pappa för att just du var och är min Pappa! Nu ska jag fortsätta att fira Dig!