Beroende, oberoende, ömsesidigt beroende

Tänk dig att du har tre lådor framför dig. På den lådan längst till vänster står det beroende, lådan i mitten oberoende, lådan till höger ömsesidigt beroende. 

Beroendelådan

Om du befinner dig i den lådan det står beroende på, lägger du din uppmärksamhet utanför dig själv. Det är omgivningen som bestämmer hur du mår. Du mår bra om du tycker att någon har varit snäll mot dig, till exempel köpt en bukett blommor. Då blir du glad, för att någon har gjort detta för dig. Om samma person har sagt någonting till dig som gör att du känner dig ledsen, arg eller frustrerad, är det för att den personen har sagt så här, som du mår som du gör. Ditt tillstånd styrs och bestäms av hur du upplever att omgivningen behandlar dig. Det är alltså din tolkning av omgivningens handlingar som bestämmer hur du har det inne i dig, om du mår bra eller om du mår dåligt. Om du befinner dig i beroendelådan, gör man sig lätt till ett offer, och lever efter devisen: ”jag är inte ansvarig för min situation, det är andra som är ansvariga för hur jag har det”. När jag befinner mig i den här lådan, beroendelådan, är det också väldigt viktigt för mig vem som har rätt, och vem som har fel, vad som är rätt, och vad som är fel. 

Enligt denna teorin som jag tog del av från en av mina tidigare lärare, är det 70% av befolkningen som befinner sig i den här lådan, beroendelådan. När vi föds är det ett tillstånd som är naturligt för oss, att vara beroende av omgivningen. Som små bebisar när vi kommer ut i världen, kan vi inte ta hand om oss själva, utan vi är helt i händerna på att vi blir omhändertagna av någon annan. För de flesta av oss är det vår mamma och pappa. Det är en naturlig del av en individs utveckling att vara i den här lådan, och sen när man är klar i den här lådan, är det dags att gå över till oberoendelådan. Fast vissa tar inte det steget utan stannar kvar i beroendelådan. 

Oberoendelådan

I oberoendelådan handlar allt om att jag ska ha mina egna behov tillfredsställda, mötta. Jag bryr mig inte om hur det är för dig, om dina behov blir mötta eller inte, bara jag får mina behov mötta. Man kan kalla det för en överlevnadslåda. 

Tonåringar har mycket av den här energin när de frigör sig ifrån beroendelådan. Frigör sig från att vara skyddad och beroende av föräldrarna, hemmet och uppväxtmiljön. Man bryter sig loss. Devisen är: ”jag klarar mig själv, jag behöver ingen”. Viktiga ord här är självledande, självstyre, autonomi, frihet, bestämma själv, obunden. Samtidigt som man bryter sig loss, och är oberoende, finns det en längtan efter att vara nära någon annan, att vara intim med en annan individ. Intim själsligt, känslomässigt, fysiskt, sexuellt. Fast man håller ett avstånd, man går inte gärna så nära någon annan som man egentligen längtar efter, eftersom gamla obearbetade tillstånd väcks. Jag sätter istället upp ett skydd runt mig, och man kan känna när man hamnar i den här lådan att det finns en … engelskans ord, charge, alltså laddning, det finns en inre laddning. Jag är lite hård, lite kall, jag är nästan lite arg, vilket gör att det blir lättare för mig att vara i den här lådan när jag känner så eftersom att jag undviker att känna mina obearbetade känslotillstånd. Jag stänger av dem helt enkelt.

Ömsesidigt beroendelådan

När man är färdig med oberoendelådan, och längtan efter att någonting mer träder in, kliver man över i den ömsesidiga beroendelådan. Här är jag väldigt i kontakt med mina egna behov och vad jag känner. Jag uttrycker vad jag vill och inte vill, och står upp för mina behov. Med exakt samma energi står jag upp för dina behov, för den andres behov. Det är lika viktigt för mig att dina behov blir mötta, och tillgodosedda. Att du uttrycker vad du vill, vad du känner, och att vi hittar ett sätt där bådas behov, eller allas behov blir mötta. Jag låter inte den andre kasta in handduken, eller att börja kompromissa, och hoppa ner i beroendelådan och kanske säga, ”ja, ja, vi gör som du vill då”. För den andra är inte nöjd då, det blir ingen ömsesidighet i det. Därför när jag själv är i kontakt med min ömsesidighet, mitt ömsesidiga beroende, så står jag kvar i det och håller den andra i det, även om den försöker att smita därifrån på olika sätt.

I den här ömsesidiga beroendelådan uppstår en skön harmoni som är helt naturlig. Vi är alla i kontakt med oss själva, lyhörda för våra känslor och behov, följer dem och uttrycker dem. Alla är i kontakt med sitt innersta själv, sin innersta kärna, och agerar utifrån den platsen. När vi befinner hos här så, automatiskt, har vi tillgång till vår naturliga medkänsla, empati, glädje, kraft, inspiration, kreativitet, vårt inre lugn, vår inre röst, och så vidare. Vi lever i ett flow, man känner att man är här och nu, här finns ingen ”charge”, här finns ingen laddning. Jag kan ta väldigt utmanande beslut, till exempel skilja mig, säga upp mig, starta eget, söka ett jobb som jag vill ha, flytta. Det är inte lätta beslut att ta, fast de är helt förankrade i mig, de är helt synkade med hela mig.

Ett permanent tillstånd och ett tillfälligt tillstånd

Enligt den här teorin sägs det att vi har ett permanent tillstånd, och ett tillfälligt tillstånd. Det permanenta tillståndet är vi oftast i. Har du väl lärt dig att läsa, så kan du läsa. Fast om du någon dag är väldigt stressad och trött, du kanske inte har sovit ordentligt, och du ska ta dig till en plats. Du läser adressen dit du ska, och det visar sig att när du väl kommer fram till den adressen du trodde att det var, var det fel. När du sen tar upp informationen och läser igen, när du är lugnare, kan du läsa vad där står exakt. Fast i det stressade tillståndet, har du tillfälligt tappat din förmåga att läsa. Och sen när stressen lägger sig, kan du ta in informationen igen. I den här teorin är det med den här liknelsen, att när vi blir triggade av livet, av en händelse i livet, så tar den oss ifrån det här ömsesidigt beroendeläget, om det nu är ditt permanenta tillstånd, och du tillfälligtvis ramlar ner i till exempel beroendelådan, ditt tillfälliga tillstånd.

Har du hamnat i beroendelådan?

Du kan känna igen att du har hamnat i beroendelådan, eller om någon annan är där, då du inte har förmåga att lyssna på någon annan. Du vill bara bli hörd, det handlar bara om dig, och du behöver ha någon som kan vara med dig där, och lyssna på dig. Om man till exempel är två personer, det kan vara en parrelation, eller två kollegor, som hamnar i någon form utav dispyt, och båda samtidigt hamnar i beroendelådan är det väldigt bra att förstå att, ”jag är här nu, den andra är också här nu, det är inte lönt att vi fortsätter vår dialog just nu, för den kommer inte att bli konstruktiv”. Timeout är ett väldigt bra knep när man har hamnat här, eller någon annat har hamnat här, som jag inte just nu har förmåga att vara med. Det är bra att man går åt sidan och får andrum, och perspektiv på situationen, och förhoppningsvis kan ändra sitt tillstånd genom att vara med sig själv, gå ut och gå, andas, meditera. Skrika om du nu behöver det, i så fall någon annanstans i en trygg miljö. Skriva av dig, ringa någon du är trygg med, för att få ur dig den här laddningen, så att du på något vis återgår till dig själv, till din kärna. Sen kan ni mötas igen, och fortsätta dialogen, och försöka hålla er i den ömsesidiga beroendelådan, så att båda blir hörda, och båda får uttrycka sig. 

Lär dig definiera var du befinner dig

Om du kan lära dig att definiera var du själv befinner dig, och var den andra befinner sig, så bidrar det väldigt mycket till relationen och kommunikationen. Om du själv befinner dig i den ömsesidigt beroendelådan, och den andre befinner sig i beroendelådan, är det enkla verktyget att lyssna på den andre, tills att den har pratat av sig. Praktisera det som inom Nonviolent Comunication, NVC, kallas för empatiskt lyssnande. Då reflekterar du vad den andre säger, genom att gissa vad den andre känner och vad den behöver, så att du därmed hjälper denne att komma i kontakt med sig själv, med vad den känner och vad den behöver. Med hjälp av att göra så här, så kommer den andre successivt, mer, och mer, och mer i kontakt med sig själv. 

Om den andre är i oberoendelådan är det samma sak, att den personen behöver uttrycka sig väldigt mycket. Den är också mottaglig för frågor. Man kan ställa frågor till den personen och på så vis hålla liv i dialogen. 

Om båda är i ömsesidiga beroendelådan kommer dialogen automatiskt att vara konstruktiv. Den kan vara väldigt utmanande, väldigt sårbar, väldigt ärlig, väldigt härlig, och man kommer mer, och mer, och mer i kontakt med sig själv och varandra.

För att kunna vara i den ömsesidigt beroendelådan, behöver man också kunna vara i de båda andra lådorna. Man behöver kunna vara beroende av någon annan, och man behöver kunna vara oberoende och helt ta hand om sig själv. Vi är naturligt beroende av varandra här på den här planeten. Om man bara tänker på maten vi äter, är det få av oss som odlar vår egen mat. Vi är beroende av att någon annan odlar maten vi äter, att det finns affärer som vi kan köpa maten i. De flesta av oss syr inte våra egna kläder. Det behöver finnas de som syr kläder, så att jag kan gå och köpa det som jag vill ha. Vi är redan väldigt beroende av varandra. Det finns en ömsesidighet i det, att vi tillhandahåller det som vi är bra på. Därav min gamla tes, som jag fick av Alan Seale, jag tror det var 2010 ungefär. Jag gick en av hans coachingutbildningar och han sa, ”What is your’s to do, and what is your’s, not to do?”. Om var och en av oss här på jorden gör det som verkligen är mitt att göra, där jag har min passion och lust, och därmed delar med mig automatiskt, naturligt, av min gåva till andra. Och att jag avstår från att göra det jag som inte är mitt att göra, alltså sånt som jag inte är speciellt bra på. I mitt fall är ett exempel bokföring. Jag har Christel som tar hand om min bokföring, och jag är så tacksam för att hon sköter det till mig. Det är inte mitt att göra. Det är många egna företagare som försöker sig på att göra det själv. Har man fallenhet för det, jättebra, har man inte fallenhet för det, så är min tes att ta hjälp av någon annan. Genom att jag avstår från att göra min bokföring själv, och fler med mig, kan Christel driva sitt bolag, och göra det som hon är bra på, och bidrar med i världen. Tänk om alla kunde leva så här, utifrån vad jag brinner för och är bäst på, kan jag bidra med i världen. När vi gör det är vi i den ömsesidiga beroendelådan, jag bidrar med det som jag kan, och andra bidrar med det som de kan. Så vi automatiskt får in det här ömsesidiga beroendet. 

Kommunicera för att öka det ömsesidiga beroendet

Ett viktigt verktyg för att kunna kommunicera på ett sätt som ökar det ömsesidiga beroendet, och som bidrar till kontakt, det är att verkligen gå in för att lära sig, och integrera, och praktisera Nonviolent Communication, NVC, som också skulle kunna kallas för kontaktskapande kommunikation eller empatisk kommunikation. Det finns en väldigt bra bok att börja med som heter ”Nonviolent Communication - Ett språk för livet”, som är skriven av grundaren av Nonviolent Communication, Mashall B. Rosenberg. Den boken rekommenderar jag starkt. Jag kommer inte gå in på NVC som sådant mer här, för att det finns så många därute, som redan har skrivit de böckerna, och som redan utbildar i det här, som jag varmt rekommenderar. Vill du ha rekommendationer på utbildningar och fler böcker om NVC, är du innerligt välkommen att höra av dig till mig.